lovshultsryttarna

Hur kunde jag ?
hur hände de ?
Nästan varje dag sitter och och bara tänker på dom frågorna.
Nästan varge dag har jag ont i mej. Tanken på att wille står i en sjuk hage på grund av mej får mej att gråta, känna den smärtan wille känner. Jag har hans namn på min arm och jag vet, jag känner att när han har ont blir de som att de blir vit, när han e glad blir de rött. Jag kan se hur wille känner. Och när wille har ont får jag ont.
Nästan varje kväll ligger jag och tänker på att vad kommer hände, jag tänker på himlen och jag tänker på lycka. De som mest kommer är himlen. Och att kanske veta att han kankse aldrig kommer bli bra gör mej så jävla ledsen. Jag har kollar igenom alla mina bilder på wille 864 bilder, på ett halvår.. Jag vill inte att de ska va så många bilder jag vill ha fler. Jag har inte åkt upp till stallet sen i söndags för att jag inte har orkat och mycker med skolan och att de kommer va svårt att se wille. Jag älskar honom så jävla mycket och fattar inte vf jag inte brydde mij mer den dagen då jag märkte att han va halt. att jag bara släppte ut honom ihagen. Jag hade så jävla bråttom att jag inte såg, såg att den jag älskar mest på hela denna jävla fucking jord att han hade ont. Och efter den dagen försvann nästan allt mitt hopp, mitt mord. Och efter de sms dagen efter jag fick gick allt mitt självförtroende ut, jag grät när jag läste att han kanske inte kommer att bli bra, kankse kommer att gå bort. Men lyckan kom tillbaka lite när jag fick krama min lilla wille. När han stog själv i hagen. Han galopparade och sprkade bakut. Jag har aldrig sett wille göra de. inte ens att galoppra ihegen. I de ögonblicken öppnades mina ögon helt. Min Wille som jag tidigare kallat min häst får panik för att han står själv. Och han stog själv på grund av mej! Och sen fick vi ta in honom och då är vi skulle borta honom, att se wille just som jag gjorde då, jag blev nästan rädd, han hade panik, Jag fick panik, Wille kunde inte stå still, han va upphetsad. Hade inte jag kommit hade inget av detta hänt. Jag har inget på denna jord att göra! Wille va den som räddade mej. Hade inte han kommit till mitt liv hade jag kankse inte haft något mer liv. Jag mådde så dåligt just den tiden. Men den 2011-02-05 såg jag Wille för fösta gången. De va kärlek vid fösta ögonkastet. Men de lyckan jag kände då vet jag att den finns i mej någonstans. varge gång jag kramar, pussar bara ser wille för mej att känna den underbara känslan. Jag sviker honom inte, Jag kommer alltid stå vid hans sida i vått och torrt, i snö och sol aldrig mer kommer jag svika dej Wille och de kommer från mitt hjärta. Jag ska blicka framåt och inte bakot. Jag ska tänka positivt och inte negativt jag se ljuset inte mörkter. Jag ska leva, jag ska andas. Det som har hänt har hänt. Hur mkt man än vill kan man inte spola tillbaka tiden. Man kan inte mer än att leva i nuet. Jag har sagt de än gång men jag säger de igen ! JAg sviker dej ALDRIG MER IGEN WILLE! Och jag kommer heller inte svika dej mer ann-sofie eller dej sam heller. Jag ska börja ta tag i mitt liv jag ska upp till Wille nästan varje dag. Jag ska ta hand om dej som jag alltid gjort fast nu MYCKET BÄTTRE !! Jag kommer till dej när du behöver hjälp, Jag kommer när du vill. Och till dej ann-sofie förlåt att jag svek dej. Det ska inte upprepas jag lovar!! Nu börjar livet igen !
MIN KÄRLEK TILL DEJ ÄR OBESKRIVLIG!!♥♥