Mardrömmen..
( En kortfattad sammanfattning av gårdagens mardröm)
Det började med att vi hade ridit klart i ridhuset. Ann-Sofie och jag hade åkt hem och lämnat Ozo. Vi åkte tillbaka till ridhuset för att hämta Wille, Karin och Maja.
Eftersom Wille inte brukar vilja gå på transporten brukar vi alltid backa in vid ridhuset så att han inte har något val än att gå in i trasporten. Ann-Sofie kunde inte backa in där eftersom det var så mycket snö och bilen ville inte. Vi testade utan att stå vid ridhuset.
Han bråkade och ville verkligen inte gå på.
Men helt plötsligt bara drog han iväg i galopp. Vi följde efter honom ut från gården och han fortsatte längs den stora vägen. Maja, jag och Karin följde hans spår medans Ann-Sofie hämtade bilen , men han hade redan kommit långt så vi såg han inte längre.
Vi såg att spåren var MITT I VÄGEN förstå hur skrämmande det var och bilarna körde som dårar. Vi fortsatte tills vi bara såg halkspår då vände i tillbaka och Ann-Sofie och Karin åkte tillbaka för att lämna transporten hemma.
Maja och jag satt kvar och väntade på dom. Tllslut bestämde vi oss för att börja gå mot ridhuset.
Efter vi gått en bit kom Karins mamma och pappa . Dom plockade upp oss och vi körde dit halkspåren var.
Vi körde in på en väg och där såg vi massa färska hästspår i snön. Så vi följde spåren.
Efter en bit såg vi honom .
Jag hoppade ut ur bilen och sprang fram till honom. VILKEN LÄTTNAD !
Han stod med 2 shettisar. Tack vare dom stannade Wille kvar där. Vi ledde han en bit. Karin och Sam kom för att möta oss. Efter ca 2 timmars letande i snöoväder och iskalla fötter hittade vi han tillslut.
MEN DET ÄR HAN VÄRD ÄLSKADE WILLE ♥
/ Lovisa
Det började med att vi hade ridit klart i ridhuset. Ann-Sofie och jag hade åkt hem och lämnat Ozo. Vi åkte tillbaka till ridhuset för att hämta Wille, Karin och Maja.
Eftersom Wille inte brukar vilja gå på transporten brukar vi alltid backa in vid ridhuset så att han inte har något val än att gå in i trasporten. Ann-Sofie kunde inte backa in där eftersom det var så mycket snö och bilen ville inte. Vi testade utan att stå vid ridhuset.
Han bråkade och ville verkligen inte gå på.
Men helt plötsligt bara drog han iväg i galopp. Vi följde efter honom ut från gården och han fortsatte längs den stora vägen. Maja, jag och Karin följde hans spår medans Ann-Sofie hämtade bilen , men han hade redan kommit långt så vi såg han inte längre.
Vi såg att spåren var MITT I VÄGEN förstå hur skrämmande det var och bilarna körde som dårar. Vi fortsatte tills vi bara såg halkspår då vände i tillbaka och Ann-Sofie och Karin åkte tillbaka för att lämna transporten hemma.
Maja och jag satt kvar och väntade på dom. Tllslut bestämde vi oss för att börja gå mot ridhuset.
Efter vi gått en bit kom Karins mamma och pappa . Dom plockade upp oss och vi körde dit halkspåren var.
Vi körde in på en väg och där såg vi massa färska hästspår i snön. Så vi följde spåren.
Efter en bit såg vi honom .
Jag hoppade ut ur bilen och sprang fram till honom. VILKEN LÄTTNAD !
Han stod med 2 shettisar. Tack vare dom stannade Wille kvar där. Vi ledde han en bit. Karin och Sam kom för att möta oss. Efter ca 2 timmars letande i snöoväder och iskalla fötter hittade vi han tillslut.
MEN DET ÄR HAN VÄRD ÄLSKADE WILLE ♥
/ Lovisa
Kommentarer
